Redsel

La oss minnes dette:

I "Vår tids rädsla för allvar" skriver Roy Andersson (Filmkonst nr 33, Gunnar Bergdahl, Graphic Systems, Göteborg) (Upplag 5.ooo) (År saknades. Jag fick boken i 1995) i sluttordet:

" ... Tolstoj [gör] en vidare reflektion: "om hela det sammensatta livet för många människor går omedvetet förbi, så är detta liv som om det aldrig varat."

Sklovskij gör tillegget: "Så går hela livet förlorat och förvandlas till intet. Automatiseringen förtär föremål, kläder, möbler, hustru och redsla för krig ... Men det er just för att återställa förnimmelsen av livet, för att känna tingen, för att visa att stenen är av sten, som det finns detta som kallas konst. Konstens uppgift är att förmedla en förnimmelse av föremålet, som vision, inte som igenkännande; konstens tillvägagångssätt, dess grepp är 'fremmandegöringen' av föremålet och den 'medvetet försvårade formen', vilka både syftar till att stegra varselblivningens svårighet och varaktighet" (Ur boken 'Form och struktur - litteraturvetenskapliga texter' i urval av Kurt Aspelin och Bengt A. Lundberg.)

I enlighet med detta resonemang förstår vi att även kunnskaps- eller kulturarvet kan "förtäras" av automatisering och risikera att utan 'främmandegöring' förvandlas till intet. Det är att tänka på för såväl kulturpolitiker, kulturredaktörer, skolministrar, läroboksförfattare och förläggare. Inte minst är det att tänka på för alla film- och TV-producenter som i åratal brandskattat den svenska litteraturen och dammsugit enskilda personer på gamla barndomsminnen och i åratal, fram och tilbaka, släpat på vemössor, spetsklänningar, prästkappor, skottkärror, Max von Sydow och gamla högafflar på et sätt som om de i lika många år hållit på att tilverka en och samma film.

[Filmkonst utgies av Göteborg Film Festival]

.·: † :·.